Paulus riktar här ett stort tack till församlingen i Filippi (den församling som han själv en gång grundat), som på nytt bidragit finansiellt till Paulus tjänst. De hade gett frikostigt med ett glatt hjärta trots att de själva inte var rika (2 Kor 8:1–3). De var kända för att vara givmilda och detta var inte första gången de visat Paulus sådan omsorg. De skickade hjälp till honom när han var i Thessalonike och Korint, se Fil 4:14–16; 2 Kor 11:9. De grekiska orden för glädje (chara), vara glad (chairo) och glädja sig tillsammans (synchairo) används 16 gånger. Och den grekiska titeln Christos (som på hebreiska är Messias och betyder ”den Smorde”), tillsammans med namnet Jesus, används hela 50 gånger. Detta visar tydligt på brevets tema – glädjen i den Smorde Jesus!
Ungefär tio år tidigare hade Paulus under sin andra missionsresa kommit till Filippi. Tillsammans med honom var också Timoteus, Silas och Lukas, se Apg 16:12–40. En församling grundades och några av de första kristna var den välbärgade kvinnan Lydia och hennes familj, en slavflicka och den romerska fångvaktaren med sin familj.
Staden fick sitt namn efter Filip II som då han intog staden (360 f.Kr.) namngav den efter sig själv. Han är dock mer känd genom sin son som han fick fyra år senare – Alexander den store. Filippi kallades ofta för ”lilla Rom” eftersom Augustus 42 f.Kr. hade gjort staden till en provins där invånarna hade samma rättigheter som i Rom. Staden var också en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater. Brevet innehåller många termer och liknelser med militär koppling: evangeliet har framgång (Fil 1:12), Jesus stred och segrade (Fil 2:8–11), man kämpar tillsammans i tron och segrar (Fil 1:27–28; 3:12) osv.
Struktur:
1. Jesus vårt föredöme, kapitel 1-2.
2. Kraften i Jesus, kapitel 3-4.
Filipperbrevet del 1
