Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver ett äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I). Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se Matt 1:5.
Det finns också likheter med Jobs bok där mänskligt lidande och tragedi speglas utifrån en mans perspektiv. Här i Ruts bok är det flera kvinnors öden som skildras. Två av de mest utsatta grupperna vid den här tiden var änkor och utlänningar. Noomi är en äldre änka, och Rut är både änka och utlänning. Boken har ett lyckligt slut, och det beror på tre faktorer:
1. Gud har gett instruktioner i Moses undervisning för att ta hand om dessa utsatta grupper.
2. Det fanns människor som hade ett gott hjärta och följde dessa stadgar under den här perioden.
3. Gud i sin omsorg ordnade så att rätt personer fanns på rätt plats i rätt tid.
I den hebreiska Bibeln hör Rut till den tredje och sista sektionen som kallas Skrifterna. Eftersom boken har många detaljer kring vårens skördar läses den bland judarna vid skördehögtiden shavuot, veckohögtiden på våren som vi kallar pingst, se Rut 2:23. I den kristna traditionen placeras däremot Rut mycket tidigare, mellan Domarboken och Första Samuelsboken, troligtvis eftersom den grekiska översättningen Septuaginta har den placeringen. Rent kronologiskt är det förståeligt eftersom boken inleds med omnämnandet av domarna och avslutningen med Samuel.
Nåd – chesed
Rut är en bok om nåd. Ett av de hebreiska orden för nåd, chesed, används tre gånger, se Rut 1:8; 2:20; 3:10. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs. Bakom alla små detaljer i boken anas också Guds stora frälsningsplan och den Gud som är kärlek. I boken kan vi följa en kedja av händelser som leder till något större än någon kunnat ana. Vem kunde tro att en hednisk kvinna skulle få bli en del i det messianska hoppet? Här är några exempel på ”chesed-nåd”:
• Rut vägrar överge änkan Noomi och följer med henne hela vägen.
• Boaz går längre än vad som krävs för att hjälpa Rut och Noomi.
• Noomi hjälper Rut att träffa Boaz.
• Boaz innesluter både Noomi och Rut i sin omsorg.
• Boaz gifter sig med Rut, även om han inte behöver göra det.
• En rad av händelser leder till att David föds, och slutligen – Messias!
Frälsningsplanen – typologier
Rut är inte bara en spännande historisk skildring av två kvinnors livsöden, utan också en profetisk bok. Boken avslutas med en släkttavla där det sista namnet är David – det centrala namnet i den messianska släkttavlan! Boaz fungerar som återlösare, hebr. goel, och har många paralleller med Jesus. Boaz var från Betlehem och av Juda stam precis som Jesus, se Mika 5:2. Bara Gud kan betala lösensumman, därför sände han sin egen son som betalade priset med sitt blod, se Joh 1:29; Apg 20:28. När Johannes i Bibelns sista bok får blicka in i framtiden så är det Lejonet av Juda stam som återlöser hela jorden, se Upp 5:1–5.
Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, den judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se Rom 9–11.
Den närmsta återlösaren namnges inte. I motsats till Boaz, som representerar Jesus och visar kärlek mot Rut, har denne man inget intresse av kvinnorna, han är bara ute efter deras mark. Hade Rut inte vädjat till Boaz skulle den närmsta återlösaren fortsatt haft Rut och Noomi under sitt slaveri. En del ser honom som en bild på den mänskliga naturen, oförmögen att frälsa, se Ps 49:8–10. I ljuset av Bibelns stora budskap är han en passande bild på den här världens härskare, djävulen, som har människor i sitt våld, se Matt 4:8–9; Joh 8:44; 12:31; 2 Kor 4:4; 1 Joh 5:19. Han står i kontrast till Boaz som visar sann kärlek mot Rut och Noomi och gör allt för att återlösa dem, se Apg 10:38; Heb 12:2.
Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se Rut 2:5–6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se Rut 3:17, för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1–3; Ef 1:14.
Ruts bok är församlingens bok i GT. Hela berättelsen är en profetisk framställning om hur Gud har planerat hela världens frälsning, både judarnas och hedningarnas. Sammanfattningsvis går det att se följande profetiska roller:
• Boaz – Jesus
• Noomi – Israel
• Rut – hedningarna som blir frälsta
• Orpah – hedningarna som förkastar frälsningen
• Boaz icke namngivna tjänare – den helige Ande
• Den närmaste, icke namngivna, återlösaren – djävulen
• Elimelech – Guds ursprungliga tanke för människan
• Machlon – den sjuka människan som behöver en återlösare
• Kiljon – den klena människan som inte vill bli återlöst
Boken skildrar även behovet av omvändelse och tro, se Heb 6:1. Både Noomi och Rut var i ett främmande land med främmande gudar, men vände tillbaka hem. Rut lämnar Moab helt när hon säger till Noomi ”ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud”, se Rut 1:16. I och med det valde hon att följa Israels Gud och aldrig ha några andra gudar jämte honom, se 2 Mos 20:3. Hon blev inympad i Israels släkte. Hon var gift med Noomis son, men de hade bott i Moab. Nu lämnar hon det sista bakom sig och dedikerar sig till sitt nya liv och resten av boken visar hur hon underordnar sig Israels stadgar och följer dem. Detta är en vacker bild av vad omvändelse innebär. Alla har möjlighet att bli inympade i Israel, det utvalda folket, genom att bli ett med Jesus. Men, för att det ska vara möjligt krävs en omvändelse, dvs. att helt lämna det som har varit, släppa taget om alla avgudar.
Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se Hos 13:3; Ps 1:4. Johannes Döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se Matt 3:12. När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se 1 Joh 4:14; Ps 19:15. Något som Job förstått när han sa: ”Jag vet att min Återlösare lever”, se Job 19:25.
Struktur:
Introduktion (Rut 1:1–5)
Akt 1. Tillbaka till Betlehem (Rut 1:6–22)
Akt 2. Rut möter Boaz (Rut 2)
Akt 3. Tröskplatsen (Rut 3)
Akt 4. Boaz återlöser Rut (Rut 4:1–17)
Avslutning – släkttavla (Rut 4:18–22)